Lösningen finns i visionen

Ur hemvårdsförvaltningens verksamhetsberättelse 2014 stod det att läsa följande:

”Vår vision är att alla som bor på äldreboende eller har hjälp i sitt hem själva ska få bestämma över sitt liv. Man har som äldre rätt att få äta vad man vill och framförallt på vilken tid man vill. Man ska få gå och lägga sig när man vill och att själv få styra över sin vardag. Detta är en självklarhet!”

Om ovanstående vision var den strävan man hade från kommunens sida när det gällde äldreomsorgen i Halmstads kommun då, varför har vi då den turbulens kring hur omsorgen om våra mest utsatta äldre ska fungera idag? Visionen ger den enskilde rätten att själv bestämma över sitt liv. Det är grunden i visionen.

Då är det väl det här som ska gälla, oavsett partipiska och annat? Alltså var jag vill bo, hur min vardag skall se ut, hur jag vill bli bemött.

Under månader och år har diskussionerna pågått om nerläggningar eller inte nerläggningar. Diskussioner som har varit kortsiktiga och konstigt nog känts lite som akutärenden. Någon bra och långsiktig lösning kommer inte till stånd i sådana diskussioner.

Var inte visionen värd något. Var den bara något man skrev för att det skulle se bra ut.

Var det bara vackra ord?

En lösning på den situation som vi har idag inom äldreomsorg och äldreboende kan bara åstadkommas genom att långsiktiga planer kommer till stånd över partigränserna och de låsta uppfattningarna samt genom att se helheten. Lösningar som inte bara gäller för en mandatperiod utan är tydliga 8 till 10 kanske 15 år fram i tiden.

Har vi så modiga politiker?

Regel utan undantag

Jag har uppmärksammat det här "åldersfenomenet" många gånger och på ganska nära håll.
När skröpligheten sätter in och rörligheten blir sämre.
När man behöver både fysiskt som psykiskt stöd.

Många sparar pengar under ett långt och mödosamt liv. Man sparar fram till pensionsdagen för att resa och uppleva det man missade under sitt arbetsliv.

När dagen äntligen kommer så dör den ena parten och allt som planerats under lång tid faller samman. Tyvärr är det mer regel än undantag.

Så lev idag för i morgon kanske inte finns - för dig.

Hitta din egen känsla

Det är inte att bli gammal som skrämmer mig, nej det som skrämmer mig är att se vår värld bli allt mer förstörd, att höra människor prata utan att förstå vad dom pratar om.

Det finns dom som förstår, men som inte agerar.

Jag längtar tillbaka till min barndom då allt var mycket enklare.

Jag tror att allt i livet är en tillfällighet, och ingenting varar för evigt, för om det går dåligt oroa dig inte för det kommer heller inte att vara för evigt.

Kom ihåg att livet du har framför dig är viktigare än livet du har lämnat bakom dig.

Hoppas du har hittat din egen goa känsla.

Kriminalisera mobbning

Mobbning repar spår och därmed djupa sår. Många blir märkta för livet. Det höjs hela tiden röster för att skydda de som utsätts för mobbning på jobbet, men även på andra ställen i vårt samhälle.

Naturligtvis förekommer det även mobbning i skolor och på äldreboenden. Tyvärr är de höjda politiska rösterna bara fagra tal, för inget händer.

En stark grogrund för mobbning är enligt Arbetsmiljöverket en alltför hård konkurrens på arbetsplatserna.
En annan stark grogrund för mobbning är när ungdomar och äldre människor från olika samhällsklasser har svårt att föra sin talan.

Vanligt är då att mobbaren, chefen, läraren, eleven eller vårdaren, sucsessivt maler ner den mobbades självkänsla.

Någon säger: "Han motarbetade alla förslag jag kom med".

Någon annan säger: "Chefen utplånade min arbetsglädje"

Någon tredje säger: "Jag kände mig fruktansvärt ensam".

Mobbning är ett starkt ord för många. Kanske förstår inte de som mobbar att det verkligen handlar om mobbning. De kanske till exempel säger att det bara är ett bråk. Men i ett bråk är man liksom mer jämnstarka och ungefär lika taskiga mot varandra.".

Mobbning kan också vara när en i gruppen känner att den, finner sig vara underlägsen på grund av att den mobbade har utvecklats i en snabbare takt än den som mobbar. Det kan även gälla chefen och verkar vara en vanlig orsak till att chefen mobbar den anställde.
Han känner sig underlägsen den anställde.

Du kan läsa mer här här >>>

och här >>>

 

och här >>>

 

och här >>>

Det här den senare utgåvan av skolverkets sida. (tidigare sida borttagen) 
Troligtvis var den tidigare och mycket mer intressanta informationen inte Politiskt Korrekt (PK) i dagens "mångkulturella samhällsklimat". Skammen lyser i neon över det ovärdiga och overksamma politiska så kallade skolverket.

Anmäl/ange mobbning var du än ser dess fula ansikte.

Fullriggaren Najaden

Halmstads lilla fullriggare

Det här är en av få små levande fullriggare i världen. Här i Halmstad sedan 50-talet. Tyvärr såldes den till Norge för några år sedan. Anledning? Kommunalt sparnit, för "andra obskyra behov".

Historik

Najaden byggdes i Karlskrona och sjösattes 11 februari 1897 som övningsfartyg åt flottan. Hon användes för seglingsutbildning av skeppsgossar tre månader varje sommar fram till 1938. Besättningen var 20 befäl och 100 skeppsgossar mellan 15 och 17 år. Seglatserna gick från hemorten Karlskrona längs väst- och ostkusten och de danska öarna, men också längre resor till England, Skottland, Holland, Tyskland och Baltikum.

Tillsammans med Cutty Sark är Najaden de enda kvarvarande fullriggarna med kompositskrov (järn- eller stålspant under träbordläggningen). Systerfartyget Jarramas i Karlskrona har plåtskrov och byggdes tre år senare (1900).

Under andra världskriget användes först Najaden som logementsfartyg åt beredskapsanställda för att sedan bogseras till Torekovs hamn som hamnspärr. Fartyget blev mycket illa åtgånget, men den 20 juli 1946 kom hon till Halmstad efter upprustning i Karlskrona och var en gåva från grosshandlare Bernhard Aronsson. Najaden låg först vid Österbros östra landfäste, men flyttades 1956 till sin senare plats vid Slottet när Slottsbron byggdes och låg där fram till 2014, med mindre avbrott för renoveringar.

I början av 1988 bildades Föreningen Najadens Vänner som såg som sin uppgift att bevara ett världsunikt fartyg, en sevärdhet och symbol, återställa fartyget, ha det öppet för allmänheten samt behålla Halmstads verkliga turistattraktion. Najaden följd av ett stort antal småbåtar återkom[förtydliga] till Slottskajen den 29 juli 1990 – men skrovet var då tomt inuti. Föreningen Najadens Vänner lade till och med 2002 ner cirka 50 000 timmar för att återställa inredningen med starkt mål att bibehålla mesta möjliga av originalutrustningen och 1994 belönades föreningens arbete av Hallands museiförening med "Diplom för bästa byggnadsbevarande insats".

Najaden övergick tyvärr i norsk ägo den 4 juli 2014.

Många Halmstadbor grät i lönndom över försäljningen. Najaden var under lång tid ett furstligt välkomnande för besökare som kom från södra och östra Sverige till Halmstad centrum. Det danskbyggda slottet i bakgrunden gjorde ju intrycket än bättre.

Inför riktiga personval

Sverige har en så kallad representativ demokrati. Troligen tror då en del ”folkvalda” att de representerar sig själva. Kanske de här peronerna - med en tvivelaktig kognitiv kompetens, bör tänka om.

När vågar någon sätta ner foten och begära demokratiska personval i Sverige? Med riktiga personval menar jag att namnen på listorna till riksdagen, regionerna och kommunerna, skall stå i bokstavsordning, inte som idag i en noggrant numrerad ordning.
Då får de precis som de vill.

Idag sitter de flesta politikerna och väljer ut sina egna i den ordning de vill - "i rätt ordning". Politikerna vet att väljarna bara lämnar in valsedlarna utan att kryssa i namn. Ingen nämnd och ingen glömd.

Låt väljarna själva välja och kryssa för de personer man vill ha att representera sina åsikter. Först då får vi politiker som vi väljare väljer – i demokratisk ordning.

Sverige har valsedlar i ett system där vem som helst kan gå in och plocka bort "obekväma" valsedlar från vallokalerna. Det har tidigare skett i vallokaler. Kanske det sker i höst igen?

Danmark har som vanligt gått före Sverige med sina valsedlar. Danmark har alla sina partiers representanter på samma valsedlar för riksdag, regioner och kommuner. Då blir det inte så lätt, eller kanske omöjligt att fuska.

När ska Sverige - lära av Danmark?

S i Halmstad vill ha en tunnel under Nissan

Publicerad 9 apr 2002 · kl 08:05

Halmstads socialdemokrater vill att det byggs en tunnel under Nissan. Tunneln ska avlasta den hårt trafikerade Slottsbron i centrala staden.

Det här inriktningsbeslutet som socialdemokraternas representantskap nu tagit, innebär ett steg närmare mot att den nya kustvägen kan knytas samman med den nya södra infarten som kommunen beslutat om att bygga.

Arbetarkommunens ordförande Jan-Olof Johansson tror att vägarna tidigast kan knytas samman om 4-5 år.

P4 Halland
Ansvarig utgivare: Ulf Niklasson

Varför får inte äldre kvinnor välja

Ska äldre kvinnor behöva tas om hand av unga män

En brottsmisstänkt kvinna har enligt rättegångsbalken 28 kap. 13 § rätten att vägra bli kroppsvisiterad av en man – varken utföras eller bevittnas.

Så kvinnliga brottslingar utsätts inte för samma förnedrande behandling som kvinnor på exempelvis äldreboenden.

Så brottslingar är mer skyddade än gamla kvinnor. För i hemtjänsten har inte kvinnor rätt att välja kön på sina hjälpare. Så det kan vara en ung man "utan språkbegåvning" som hjälper en gammal kvinna med intimhygien.

Nästan 400 våldtäkter har begåtts mot äldre kvinnor över 60 år, och är polisanmälda, mellan 2021 till december 2025. Åtta anställda män dömdes för sådana brott under 2025.

Det finns säkert ett stort mörkertal då de äldre kan ha svårt att berätta, minnas vad som hänt eller helt enkelt skämmas för vad som har drabbat dem. Äldre kvinnor är också mer utsatta för långvarigt våld.

Offret är ofta i beroendeställning gentemot den man som begår denna grova handling. Det måste naturligtvis ändras så att gamla och försvarslösa kvinnor inte tas om hand av män.

Brottsmisstänkta skyddas mer än äldre vårdtagare: ”Ålderism”

Läs om odjuren som våldtog äldre kvinnor! 

Åldringsvården och organisationen

Är det vettigt och rätt att stänga en avdelning med utåtagerande äldre för att spara pengar? Det bidrar till att öka de gamlas skräck för att skadas under sina sista år.

Personal som inte har resurser (fysiska, legala, systemmässiga eller antal) att agera mot eller för dessa personer tvingas att endera ringa polis eller vaktbolag för att få hjälp med hanteringen.

Empati borde vara ett krav när man diskuterar åldringsvård. Personalen är till för de gamlas skull och gör sitt bästa med de knappa resurser de har, men varför drar man in på de lägsta nivåerna?

Var i kommunens organisation krävs det tre (3) chefer för att utföra ett uppdrag?
Det är kanske där man ska titta på indragningar, eller låta dem gå skift så att det finns en chef dygnet runt!

Det svenska haveriet

Att bli misshandlad. Att min familj ständigt hotas och orosanmäls. Bara för att jag ställer frågor.

Är det här priset jag ska behöva betala? Jag är 17 år. Jag är inte farlig. Jag är inte hatisk.

Jag är bara en kille som gillar att förstå världen – att se saker med egna ögon, att våga fråga. Men tydligen är det i dagens Sverige något man ska straffas hårt för.

Jag har länge undrat varför det är så viktigt för hbtq-aktivister att besöka skolor. Vad är det som gör att vuxna män, ofta klädda som kvinnor med sexuellt laddade uttryck, måste komma nära barn – barn som är lika små som mina småkusiner?

Det är en ärlig fråga. Men när jag gick till ett bibliotek och ställde den – utan att skrika, utan att provocera – blev jag utslängd. Folk blev arga. Inte för att jag gjorde något – utan för att jag undrade.

Varför får man inte ställa frågor?

Jag har fått uppleva saker som ingen i min ålder borde behöva gå igenom. Min familj har blivit orosanmäld till socialtjänsten fler gånger än jag kan räkna. Inget har lett vidare – men varje anmälan måste utredas. Det sliter. På oss. På mina föräldrar. På mig. Det är ett sätt att skrämma mig till tystnad.

Och det tar inte slut där.

Min mamma har i över ett år blivit trakasserad av en Palestinaaktivist som varit besatt av både henne och mig. Han har skickat mängder av nakenbilder, trakasserat oss om och om igen. Och trots allt – inget händer. Vi får stå där ensamma.

När jag filmar Palestinademonstrationer blir jag ofta attackerad. Jag har köpt min kamera själv – med mitt CSN-bidrag – men det verkar reta upp vänstern mer än något annat.

Jag har blivit knuffad, hotad, omringad. Vuxna människor skriker åt mig. En gång blev jag misshandlad av flera maskerade vänsterextremister – ledda av Joel Bjurströmer Almgren, som är dömd för dråpförsök.

Allt detta – för att jag vill förstå.

Är det här normalt? Är det det här jag ska behöva utstå för att jag ställer frågor?

Mobbning kallas detta.

Ingen på högersidan har någonsin gjort mig illa. Det är inte de som hotar mig, inte de som försöker tysta mig. Det är inte konservativa som slår mig.
Det är vänstern och deras valboskap. Det är de som säger sig stå för kärlek och tolerans – men visar något helt annat när man inte tycker exakt som dem.

Det här är min verklighet.

Jag är bara en 17-åring som vågar ifrågasätta – och det räcker för att bli förföljd.

@lulletot

Lulletot

Hemtjänsthaveriet

Närstående ska inte behöva vara skyddsnät för att vården ska fungera! 

Länk till bilden

Det sägs ofta tyst mellan raderna: har man en anhörig som orkar kämpa, ringa, fråga, följa upp och ställa krav, då ökar chansen att den äldre får bättre omsorg.

Men hur är det för dem som inte har någon?

Hur är det för den ensamma äldre med demens, hörselnedsättning, svag röst eller rädsla att klaga?

Hur är det för den som inte kan berätta att maten uteblir, att hygienen brister, att smärta inte tas på allvar eller att ingen lyssnar?

I ett rättssäkert och värdigt samhälle ska kvaliteten i äldreomsorgen aldrig vara beroende av om någon anhörig driver på.

Omsorgen ska fungera även när ingen ser på.

Rutiner ska följas även när ingen ringer.

Respekt ska visas även när ingen ställer krav.

Det är dags att tala klarspråk om detta.

Alla äldre har samma värde.

Alla äldre har rätt till trygghet.

Alla äldre har rätt till god vård – även utan en stark anhörig vid sin sida.

Men framförallt! Sluta kalla oss äldre för BRUKARE! Vi använder bara våra sparade medel.

Brukare är alla de individer som har kommit till vårt land för att bruka vår välfärd utan att ge något tillbaka till vårt land!!! Basta!!!

Matens betydelse för ett friskt åldrande - en föreläsningsserie

Äldre har sämre lagskydd än djur

Professor Yngve Gustafson: Äldre har sämre lagskydd än djur – därför har Sverige halkat efter

Husdjur och boskap har bättre skydd i lagen än våra äldre.
– Har man inte en närstående som ställer krav så är det stor risk att man blir vanvårdad i Sverige, säger Yngve Gustafson, professor i geriatrik.

Professorn Yngve Gustafson från Umeå blev känd för de breda massorna för tio år sedan när han gjorde tv-programmen Sveriges bästa äldreboende och Sveriges bästa hemtjänst och besitter mer kunskap än kanske någon annan om just geriatrik, alltså vård av sjukdomar som hör ihop med åldrandet.

Ändå var det slumpen som ledde honom till just äldrevård. Yngve nästan färdig tandläkare och hade ett anställningskontrakt som låg och väntade på en privatpraktik i Göteborg.

Den sommaren, 1970, tog han ett sommarjobb på långvården – och bytte spår.
– Jag upptäckte att det var mycket mer tillfredsställande att jobba med hela människan, säger Yngve, som sedan dess har vigt sitt yrkesliv till vården av äldre.

I ett helt yrkesliv och lite till, har Yngve som läkare, överläkare, forskare och professor i geriatrik både jobbat i och följt svensk äldreomsorg på nära håll. Han och gjort en bra bit över hundra forskningsrapporter – och han skräder inte orden över vad han har sett och ser i dag.

– När jag började fanns det övervakningssalar med 16 patienter i samma rum, många av dem låg i sängen hela tiden. Det var en omänskligt rationell vård.

Bristen på kunskap om demenssjukdomar gjorde att dementa då ofta hamnade på mentalsjukhus i landstingens regi.

– Många blev skadade av institutionsvården, där metoder som lobotomi användes – men nu trubbar vi av de äldre med neuroleptika istället. Det är en modern form av lobotomi, säger han.

Då hade äldreomsorgen en positiv utveckling

Under 70-talet såg han en positiv utveckling av äldrevården i takt med att de gamla mentalsjukhusen las ner och äldre flyttades över till gruppboenden i kommunal regi.

– Fram till 80-talet utvecklades äldreomsorgen. Då var det roligt att vara läkare. Jag hade en dag i veckan avsatt för att sköta ett av de större äldreboendena i Umeå kommun där föreståndarinnan också hade medicinsk utbildning. Som läkare hade jag ett helt annat ansvar och inflytande på kvaliteten för de äldre på äldreboendena, än man har i dag.

Han hade under väldigt många år jour för samtliga äldreboenden i Umeå kommun där han fortfarande bor – parallellt med jobbet som överläkare och professor.

– Det var en oerhört lärorik tid. Jag jobbade kanske 15-16 timmar ett lördagsdygn. Och älskade jobbet.

Sedan dess har han sett besparingarna komma slag i slag.
Kraftig försämring när kommunerna tog över ansvaret

Ädelreformen som trädde i kraft 1992 ledde till en kraftig försämring på de flesta områden, säger han. Kommunerna fick med den ta över hela ansvaret för vård- och omsorg om äldre som tidigare landstingen haft och skulle anställa personal upp till sjuksköterskenivå. Notan hamnade på kommunernas budget.

Men det är och var inte bara pengarna som var bekymret. Yngve pekar på bristen på kunskap:

– Kommunerna saknar helt kompetens att bedriva vård.

– Att jobba med gamla i hemtjänst är väldigt komplext, och kräver hög kompetens. Men den medicinska kompetensen inom hemtjänsten är extremt undermålig. Minst var fjärde som har hemtjänst har haft stroke, och ska ha livslång rehabilitering, men det existerar nästan inte.

Då, när kommunerna tog över ansvaret, fanns 135 000 platser på särskilda boenden – i dag är den siffran nere på 85 000. Och det ska ställas mot att antalet äldre över 80 år är nästan dubbelt så många nu som då.

Ingen annan verksamhet har sparats och skurits ned på som just äldreomsorgen

– Det är en enorm underfinansiering. Det finns inte någon annan verksamhet som varit och är föremål för besparingar och nedskärningar hela tiden som just äldreomsorgen, säger Yngve Gustafson.

– 140 miljarder saknas till sjukvård och äldreomsorg. Andelen äldre som har insatser har aldrig förr varit så låg som idag.

Den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft 2025 nämner inte orden ”äldre” och ”rättigheter” i samma mening.

– Eftersom det inte är en rättighetslag utan en ramlag så kan kommunerna fortsätta att göra precis som tidigare, och fatta beslut som stöder de gamla – men också som begränsar vilka insatser de får.

Han jämför med lagar om djurrättskydd som länsstyrelsen övervakar.

– Ja, djur har ju väldigt väldefinierade rättigheter. De har rätt att umgås med andra djur, rätt att vara ute och får inte lämnas ensamma särskilt många timmar.

Han tar Hovstallets hästar som exempel:

– De får frukost från klockan sex på morgonen och sista måltiden klockan nio på kvällen. De får vara ute åtminstone ett par timmar per dag och måste enligt lag få vara ute tillsammans med andra hästar.

Djur har bättre skydd än våra äldre

Djurägare som inte uppfyller kraven kan få djurförbud av länsstyrelsen och oaktsam vanvård är, även om den beror på okunskap, ett brott mot djurrättslagen och kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Yngve Gustafson igen:

– Vi har en lagstiftning som reglerar hur man får sköta djur och en myndighet som tar emot anmälningar, inspekterar och kan åtala och utdöma både bötesstraff och fängelsestraff för vanvård av djur. Men vi har ju haft massor av fall av extremt allvarlig vanvård i svensk äldreomsorg under många år och jag vet nästan inte något exempel på där någon har blivit fråntagen rätten att bedriva äldreomsorg.

Nu står vi inför det som många kallar ett haveri i hemtjänsten – vad anser du behöver göras för att vända utvecklingen?

– Viktigast för att vi ska en bra fungerande hemtjänst är personalen. Det måste vara bra att jobba där, och de måste ha förutsättningar för göra ett bra jobb.

Han är djupt kritisk mot både scheman med delade turer och minutstyrningen inom hemtjänsten:

– Det är ett av finaste jobb man kan ha, och en utsatt situation även för personalen. Det har blivit oerhört mycket tuffare med minutregistreringar som mäter hur mycket tid man får lägga på varje moment.

– Men bara under den tiden vi spelade in tv-serierna såg vi hur många gick in i väggen. De drabbades av samvetsstress för att det inte hade förutsättningar att göra ett bra jobb. Det tär på personalen.

Sverige har halkat efter

I en jämförelse med andra länder sticker Sverige ut på flera håll. På sjukhem för äldre i Norge finns läkare, precis som sjukhemmen i Sverige hade förr, säger han.

– Vi har halkat efter våra nordiska grannländer. Norge har fyra gånger fler sjuksköterskor på äldreboende än vi har i Sverige. Holland har den bästa medicinska kvaliteten för vård och omsorg om äldre, där krävs fem års specialutbildning för att vara läkare på äldreboende. I Sverige finns det ingen utbildning av läkare som har ansvar för äldre.

Är du orolig för att bli äldre och behöva hemtjänst?

– I det tillstånd jag är nu så tror jag att jag skulle kunna bevaka mina rättigheter. Men om och när jag blir mer beroende, framför allt kognitivt, vilket man ofta får räkna med, eftersom åtminstone hälften av Sveriges nuvarande befolkning kommer att drabbas av demens, då känner jag definitivt en oro. Vad kommer man mötas av för kvalitet och kompetens? Kommer man mötas av någon respekt för människovärdet? Har man inte en närstående som ställer krav så är det stor risk att man blir vanvårdad.

– De stora pensionärsorganisationerna borde slå näven i bordet och ställa krav.
Artikeln är kopierad från tidningen ALLAS - men utan voluminös reklam!

Geriatrikprofessor: Många äldre dör i onödan utan korrekt bedömning

Dagens skola

När jag möter skolbarn i dagens sahälle, ser jag två kategorier barn. Den ena kategorin är de barn där blicken lyser av nyfikenhet. Dom ser sig nyfiket runt och vill vara med på allt som händer runt dem.

Den andra kategorin barn är de barn som kommer från skolan med nedböjt huvud. När de blir tilltalade tittar de upp med en lätt skrämd blick, eller att blicken är stum – nästan kall. Nästan som om barnet går i dvala. Blicken ser oftast ointresserat rakt fram. Som om det inte finns minsta glädje i deras liv. Som om livsljuset i blicken vore släckt.

Att se ett barn, som precis har börjat leva, bete sig som om livet var slut, verkar orättvist.

Jag minns hur och när mitt intresse för skolan slocknade. Det var i bytet mellan låg- och mellanstadiet. Vi fick en äldre kvinnlig lärare som inte var intresserad av att lära oss barn något om skolan eller livet, utanför skolan.

Kanske är min erfarenhet av skolan inte förändrad utan den kan vara fullt jämförbar med dagens barns skola. Kanske tappar dagens skolbarn intresset vid samma tid som mig, alltså i fjärde, femte klass.

Forskare har skrivit många hyllmeter om skoltrötthet. Det finns forskare som påstår att skoltrötthet beror på dyslexi. Det är en tanke att tänka vidare om.

Naturligtvis är föräldrarna den största och viktigaste delen och resursen i barns utveckling. Föräldrar borde alltså vara det stora stödet och föredömet i ett barns liv. Inte som idag - omgivningen.

Här hamnade jag.

Jag ser med spänning fram mot måndagen den 14 september. Kanske min trettionde plats kan blivit något förändrad till det bättre, när rösterna väl är räknade.

Mina tankar:

Samhällets ansvar är att bygga trygga skolor.

Skolans ansvar är att utbilda barn till trygga vuxna.

Vuxnas ansvar är att ge trygghet åt våra äldre på ålderns höst.

Hjärta för Halmstads övriga kandidater

PRO dömer ut ”dödens väntrum”

Följande publicerades av Anna-Karin Forsberg i Hallandsposten 2016-03-14.

Halmstad PRO:s samorganisation i Halmstad har granskat hur äldreomsorgen i kommunen fungerar. Dödens väntrum som benämning på de särskilda boendena är inte helt fel, konstaterar man i en delrapport.

–Skälet till att vi gjorde den här granskningen är att vi behövde bättre kunskaper om äldreomsorgen. Det finns så många skrönor om att äldreomsorgen är dålig, säger Jan Sjöberg, en av deltagarna i arbetsgruppen som gjort kartläggningen av åtta särskilda boenden.

Samtliga drivs av kommunen i egen regi eller på entreprenad. Inget av de privata så kallade LOV-boendena finns med i kartläggningen.

Arbetsgruppen har kommit fram till att de som får en plats på ett särskilt boende blir huvudsakligen väl omhändertagna fysiskt. Men eftersom vårdtyngden är hög och boendetiderna korta lämnar det sociala livet en hel del övrigt att önska.

–Den genomsnittliga tiden på ett särskilt boende innan en hyresgäst avlider är 273 dagar. På så vis kan man säga att dödens väntrum är ett relevant begrepp, säger Leif Gustavsson.

Arbetsgruppens slutsats är att de särskilda boendena på sikt bör avvecklas och ersättas med något de kallar mellanboenden, med någon form av bemanning dygnet runt.

–Det är ställen där man kan flytta in medan man fortfarande är relativt frisk för att sedan bo kvar resten av livet, säger Leif Pettersson.

Efter att ha gjort studiebesök på fyra äldreboenden är arbetsgruppen överens om att de omoderna boendena i Eldsberga och Getinge måste läggas ner.

–På de omoderna boendena har personalen högre sjukfrånvaro än på de nya och de boende har en torftig miljö. Det är inte bra för någon, menar Leif Gustavsson.

Däremot måste det finnas äldreomsorg kvar i de mindre orterna. Arbetsgruppen pekar på att Lagen om valfrihet, LOV, innebär att privata särskilda boenden koncentreras till centrala Halmstad. Antingen bör LOV avskaffas eller så måste kommunen skaffa sig styrmedel för var nya LOV-boenden ska etableras.

–Problemet med LOV är att det blir en valfrihet för vårdföretagen men inte för kunderna. Om det inte finns moderna boenden i de mindre orterna tvingas människor att flytta och deras gamla vänner får svårt att hälsa på dem, säger Leif Pettersson.

En del av arbetsgruppens genomgång handlar om värdegrunden inom omsorgen.

–Hur förhåller man sig till de äldre? För något år sedan satsade kommunen nästan en miljon kronor på att utbilda personalen i värdegrunden. Vi är tveksamma till nyttan. Bara på ett av boendena vi besökte satt värdegrunden på anslagstavlan. Risken finns att det bara blir ord, säger Leif Gustavsson.

När arbetsgruppen varit ute på sina studiebesök och frågat personal om värdegrundsarbetet har de ofta fått svaret: ”det där har vi gått igenom”.

–Det tycks också som om utbildning i värdegrund har genomförts bland personalen som jobbar direkt med de äldre. Men det är minst lika viktigt att även anställda högre upp i beslutskedjan är ständigt medveten om hur man bör förhålla sig till ”kunderna”. Det är ju dessa personer som har inflytande över vilka resurser som tilldelas äldrevården. Där kan jag tycka att det finns brister, säger Leif Gustavsson.

En slutsats som gruppen drar när det gäller skillnaden i sjukfrånvaro på de olika boendena är att intraprenad, där personalen har resultatansvar, tycks ge friskare personal.

–Vallås, som drivs som intraprenad, har betydligt lägre sjukfrånvaro de flesta andra. Vi tror att det behövs en omorganisation i stort där man väljer intraprenad som inriktning för hela äldreomsorgen, säger Leif Gustavsson.

Arbetsgruppen tycker att omsorgen om de äldre i Halmstad i huvudsak är bra. Oavsett om den sker i kommunal eller privat regi.

–Men kommunen är sämre på att marknadsföra sina äldreboenden än vad de privata vårdföretagen är, trots att vården är likvärdig enligt vår mening, säger Leif Gustavsson.

Nästa steg i PRO:s granskning kommer att handla om hemtjänsten, anhörigstödet och det förebyggande hälsoarbetet. Det sistnämnda är ingen fråga som diskuteras i dag inom äldreomsorgen i Halmstad, enligt arbetsgruppen.

–Riksdagen har tagit beslut om att det ska finnas ett förebyggande hälsoarbete bland befolkningen oavsett ålder, säger Leif Gustavsson som efterlyser ett systematiskt hälsoarbete vid sidan av de sociala aktiviteter som redan finns i viss omfattning inom äldreomsorgen.

Anna-Karin Forsberg
akf@hallandsposten.se

Min kommentar idag.

Jag har pratat med Leif Gustavsson om en uppföljning. Intresset finns, men tiden saknas. Läs gärna Delrapport om särskilt boende.

Kanske hemvårdsnämnden kan skapa en grupp för att följa upp rapporten? Eller varför inte det kommunala pensionärsrådet?

Det är valtider Gud ske pris. Kanske lite intresse för äldrevården då kunde väckas?

Min far är död – må hans namn leva för evigt

Lite tankar om hur det fungerar i verkligheten.

Min far blev först felbehandlad av en "specialist i allmänmedicin". Senare dog far på grund av brist på kommunikation (revirhävdande) mellan kommunens ovilja att be primärvårdens "specialist i allmänmedicin" om hjälp med remiss till sjukhusets riktiga specialister.

Min far sov 20 timmar per dygn. Mor var förtvivlad. Jag ringde då upp min fars "specialist i allmänmedicin". Han berättade då för mig att han inte kom längre.

Jag sökte då en riktig specialist på sjukhuset som blev förfärad över fars medicinering. Det var på gränsen till palliativ vård. Läkaren på sjukhuset skrev ut rätt sorts medicin och far levde upp igen. Mor och far levde som ett par igen.

Min fars cancer hade upptäckts långt tidigare om hemsjukvården hade bett en "specialist i allmänmedicin" skriva remiss till sjukhusets specialister. Tecknen på svår sjukdom var tydliga i ett tidigte skede. När min far sent omsider kom till kompetenta läkare, var han i så dåligt skick att all behandling var utesluten.

Min far ställde upp för samhället i flera olika skepnader. Vän av ordning hade då önskat att samhället betalat tillbaka i form av service till far, när han behövde hjälp!

Så fungerar dock inte dagens kommunala sjuk- och äldrevård. Man snodde med glädje min fars pengar, men gav ingen återbäring.

Naturligtvis måste detta horribla förhållningssätt förändras.

Må därför min fars namn leva länge, länge…!

Ps.
Sverig har 21 regioner med 4700 okunniga politiker och kommunerna med 35000 minst lika okunnig politiker. Kanske dags för tankar på en förändring mot en bättre lösning redan i år?
Ds.

Ett rop från pensionärer till politiker

Jag ser hur politikerna (det sovande folket) nu vaknar upp ur sina grottor. Det börjar närma sig val gubevars. Då måste man som folkvald visa sina färdigheter, visa sig värdiga svulstiga arvoden och varma stolar.

Så, jag tänkte bara så där lite i förbigående berätta om några lustiga samhällsföreteelser, som lätt glöms bort i det totala mediebruset.

Naturligtvis är skola, arbete och sjukvård de viktigaste beståndsdelarna i vårt samhälle. Det förstår även jag. Men vad jag inte kan förstå, är vad Sverige gör med alla oss som har gått ut skolor och arbetat färdigt i livet.

Vi, som avslutat några professionella aktiviteter i livet, kallas i dag med ett samlingsnamn för pensionärer (av vissa avarter tjänstehjon och obildade politiker kallas vi för brukare). Visserligen är vi bara futtiga två komma tre miljoner äldre människor! Ja, ni läste rätt! Två komma tre miljoner människor. Dessutom är vi pensionärer 2,3 miljoner väljare, av totalt cirka 7.5 miljoner röstberättigade väljare.

Under senare år har vi, pensionärer blivit begåvade med skiljd skattesats mot vanliga människor - blivit begåvade med en broms, för att bromsa in vår ivriga köplusta - blivit lockoutade från banker.
Vi får inte sätta in och ta ut pengar för att inte störa bankpersonalen med bagateller. Vi, pensionärer har blivit begåvade med allt detta under lång tid, utan att knota.

Nu ska ni, politiker (det sovande folket) veta att vi, pensionärer smider ränker långt utanför era valbodar.

Nu ska ni, politiker veta att de lovsånger ni sjunger, klingar falskt i många pensionärers öron. Jag tror det är dags för er politiker att gå till sångpedagoger (oss pensionärer) för att stämma era röster, stämma av er verklighet mot samhällets verklighet (oss pensionärers).

Vi pensionärer kommer inte att stillatigande se hur skolans, arbetsförmedlingars, sjuk- och äldrevårdens skattepengar glider oss ur händerna. Vi är inte likgiltiga längre! Vi är inte ens "liknöjda".

Jag avslutar med ett litet citat av framlidne Dr Martin Luther King:

”Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas likgiltighet.”

Politiker och politiker

Jag funderar ofta över politikerrollen i vårt ädla svenska samhälle och har kommit fram till följande. Det finns enligt mitt förmenande och enligt min vida erfarenhet två diametralt skilda politiker bland riksdagens 349, regionernas 4700 och kommunernas 35000 politiker.

Den ena gruppen politiker, vilka är i antal snabbt sjunkande. Det är den gruppen hederliga politiker som vill landet Sveriges väl och ve. Dessa politiker är oftast pålästa och kunniga. Lyssna gärna på Håkan Juholt.

Den andra gruppen politiker, vilka är i antal snabbt stigande. Det är politiker som gärna går över ”kroppar” för att nå de arvodesstinna politiska positionerna. Den här själviska gruppen (analslickare), saknar empati, kunskap och utbildning. Idag ligger flertalet politiker ur S, V, C och Mp i den här illustra fållan.

Min hemula fråga är hur Sveriges riksdag, svenska regioner och svenska kommuner ska göra för att få fler politiker från första gruppen och färre politiker från andra gruppen?

Ett sätt, är att vi väljare kryssar för presumtiva politiker med höga nummer på valsedlarna. Alltså de personer som de förändringsobenägna politikerna högst ogärna väljer som "vänner".

Troligen får vi helt andra politiker då.
Troligen får vi politiker med mål i mun.
Troligen får vi politiker med mål i sikte.
Troligen får vi politiker som vågar utmana.

Kan ni tänka er det scenariot?

Ni behöver absolut inte hålla med om mitt resonemang, men fundera gärna ett tag på min sköna tanke om ett tryggare Sverige, med tryggare sjukvård, tryggare skolor och tryggare äldrevård.

För Sverige i tiden!

Om Halmstad Fastighets AB

Jag har idagarna erhållit ett brev med information om det nybildade dotterbolaget i HFAB, nämligen HFAB Mobilitet AB. Min undran är varför alla dessa dotterbolag? När jag tittar på styrelsen för alla dotterbolag undrar jag över styrelsens (politikernas) kompetens att driva företag såsom aktiebolag.

Följande är "dotterbolag" till Halmstads Fastighets AB

Om HFAB: Bolagets huvuduppgift är att verka för att Halmstads kommun ska ha ett utbud av attraktiva bostäder i hyresform, genom att producera och förvalta bostäder och lokaler.

Bolagsordning för Gamletull Komplementär AB

Bolagsordning för HF Badhusgatan AB

Bolagsordning för HF Mobilitet AB

Bolagsordning för HF Järnmalmen AB

Bolagsordning för HF Kaptensgatan AB

Bolagsordning för HF Norra vägen AB

Bolagsordning för HF Tyghusgatan AB

Bolagsordning för Nissamedia AB

Bolagsordning för Halmkemi Holding AB

Bolagsordning för HF Kemisten AB

Bolagsordning för HF Falk AB

Bolagsordning för HFAB Fanan AB

Bolagsordning för Halmstad Koltrasten AB

Bolagsordninga för Halmstadbulten fastighets AB

Styrelse för HFAB är:

Ordförande
Conny Hansen (Moderata samlingspartiet)

1:e vice ordförande
Jenny Robertsson (Socialdemokraterna)

2:e vice ordförande
Joacim Svensson (Sverigedemokraterna)

Ledamot
Annica Elveroth (Liberalerna)

Ledamot
Sofia Löfgren (Kristdemokraterna)

Ledamot
Jan-Åke Hansson (Moderata samlingspartiet)

Ledamot
Carl-Johan Eriksson (Socialdemokraterna)

Om de kommunala bolagen

Organisation och styrning

På tal om dyr elenergi

Här har det producerats mycket elenergi sedan Sulfiten och kraftstationen i Oskarström byggdes 1907.

Dessutom hade Jutan en egen energialstrande liten kraftstation.

Njut så länge du kan innan båtlivet i Nissan dödas

En bra insändare i HP 2026-03-30

Stadsplanering. Våren är här! Om bara några veckor ligger båtarna i vattnet inne i Halmstad city. Sinnenas promenad fylls av flanörer. Stadens vattenspegel börjar sjuda av liv i och omkring de vackra båtarna.

Husbils- och båtturisterna börjar strömma till för att fylla citys krogar och butiker med ett välbehövligt kassaflöde efter en sträng vinter i skuggan av den bittra konkurrensen med Hallarna och Flygstaden.

Njut så länge du kan för snart är politikerna på väg att med berått mod döda båt- och vattenlivet inne i Nissan genom att bygga ytterligare tre onödiga och dyra broar. Tillgängligheten till Västra stranden, boendemiljön på Söder, naturvärden i Aleskogen och det maritima livet inne i city ska förstöras.

Några få andra städer, till exempel Västervik, har också en värdefull tillgång i form av möjlighet till maritimt liv inne i city. Där vårdar av hävd kommunen detta genom att visa båtklubbar i city ett välvilligt samarbete. Man har också sett till att stadens bro är öppningsbar just för att de maritima aktiviteterna ska hållas levande inne stan.

I Halmstad är vi på väg att slakta dessa stora värden. Med öppna ögon vill politikerna för hundratals miljoner kronor förpassa det maritima livet till en bullrig trafikled som dessutom inte kommer att lösa det man upplever som trafikproblem. Tankegångarna att pressa fram beslut om tre nya fasta broar är överilat, illa genomarbetat, omodernt och ett gigantiskt slöseri med skattepengar. Vårda i stället de stora värden vi redan byggt!

Påståendet att det råder klasskillnader mellan boende på Söder och öster och att broar skulle överbrygga dessa är i det närmaste bisarrt. Såsom boende i ståtliga Östra förstaden känner man sig knappast som underklass. Jag kan dessutom bedyra att det aldrig – och jag menar aldrig – är trafikstockning på Slottsbron. Eventuella trafikproppar i Halmstad uppstår inte på överfarten över Nissan.

Om politikerna försöker hitta andra lösningar på eventuella trafikproblem mellan Söndrum och Andersberg så finns det säkert andra vägar att finna bakom Galgberget än att med genomfartsbiltrafik förstöra miljön inne i vår fina stad.

Må bara politikerna ge sig tid att tänka en vända till och planera för framtiden och inte för det som varit.

Bengt Olander

Socialdemokraterna i Halmstad

Nu vill Socialdemokraterna försämra för oss boende (äldre) - ännu mer. Smyghöjning av hyror genom bolagisering.

Du får detta brev eftersom du hyr en parkeringsplats eller garageplats hos oss på HFAB. Vi har bildat ett mobilitetsbolag, HF Mobilitet AB, för att samla alla våra parkeringar i ett och samma bolag. I det nya bolaget kommer vi till en början att erbjuda parkering och befintliga laddstolpar. Ett av våra mål är att du och dina grannar ska få bättre och tryggare parkeringsytor. I framtiden hoppas vi också kunna skapa fler mobilitetslösningar som gör att du som hyresgäst kan resa mer hållbart.

Så här påverkas du nu

HFAB behöver flytta alla fordonsplatsavtal till det nya mobilitetsbolaget. Detta innebär att vi måste säga upp ditt nuvarande fordonsplatsavtal och skriva ett nytt avtal med dig, med HF Mobilitet som hyresvärd i stället för HFAB. Under mars eller april kommer du därför att få ett brev med två exemplar av det nya avtalet. Om du vill fortsätta hyra din parkerings- eller garageplats skriver du under båda exemplaren och skickar tillbaka dem till oss på HFAB. Det nya avtalet börjar gälla den 1 februari 2027.

Vill du säga upp ditt avtal kan du göra det genom att fylla i och skicka in blanketten ”Uppsägning av hyresavtal fordonsplats” som du hittar på vår webbsida hfab.se eller hos vårt kundcenter. Uppsägningstiden är tre månader. Du kan inte säga upp ditt fordonsplatsavtal via Mina sidor.

Är du lokalhyresgäst där fordonsplatsen ingår i ditt hyresavtal påverkas du inte av förändringarna.

Nya hyror för parkerings- och garageplatser

I samband med bildandet av HFAB:s nya mobilitetsbolag har vi gjort en översyn av och justerat hyrorna för våra parkerings- och garageplatser. Vi har tagit fram en ny prismodell där hyrorna baseras på geografisk placering och typ av fordonsplats, till exempel om fordonsplatsen ligger i ett uppvärmt garage eller utomhus.

Den nya prismodellen utgår likt Halmstads kommuns prissättning i grunden utifrån en zonindelning av fordonsplatser. Inom zonerna kan även vissa mikrolägen göra att priserna skiljer sig något åt.

När du får ditt nya fordonsplatsavtal med posten kommer du att se:
din nya hyra från och med den 1 februari 2027
bashyra och moms.

Den nya prismodellen innebär inte per automatik att hyran för din fordonsplats höjs. Bashyran kan förbli oförändrad eller högre beroende på fordonsplatsens läge och typ.

Bashyra och moms

På ditt nya fordonsplatsavtal är hyreskostnaden uppdelad i bashyra och moms. Bashyran är själva kostnaden för din fordonsplats, medan momsen på 25 procent är en kostnad som HFAB lägger på hyran eftersom våra parkeringsplatser kommer att hanteras i ett momspliktigt bolag.

Årlig hyreshöjning på två procent (2 %)

HFAB har inte höjt hyran för fordonsplatser sedan 2014. Från och med den 1 januari 2028 kommer vi att höja hyran för våra parkerings- och garageplatser med två procent varje år. Det gör vi bland annat för att täcka ökade kostnader för drift och underhåll. Vi vill även använda en del av pengarna för att satsa på att öka det hållbara resandet och skapa mobilitetstjänster för dig och dina grannar.

Två hyresavier från två olika bolag

Du som väljer att fortsätta hyra din parkerings- eller garageplats kommer att få två hyresavier från oss i framtiden: en från HFAB för lägenhetsavtalet och en från HF Mobilitet AB för fordonsplatsavtalet. Om du har autogiro behöver du skapa ett nytt autogiromedgivande till HF Mobilitet AB hos din bank. Vi påminner om detta innan vi skickar ut den första hyresavin från HF Mobilitet AB. Vid autogiro kommer det att bli två dragningar från ditt konto, en för lägenheten och en för fordonsplatsen. Har du e-faktura behöver du inte göra något, då får du hyresavin från HF Mobilitet AB automatiskt.

På vår webbsida hfab.se hittar du flera frågor och svar om vårt nya mobilitetsbolag. Du är alltid varmt välkommen att kontakta oss!

Med vänlig hälsning,

Halmstads Fastighets AB
Tfn 035-138300

Om Halmstads brovurmares kognitiva förmåga

Om Halmstad brovurmare vill ha kvar en levande innerstad, bör nog brovurmarna tänka om och antingen bygga en tunnel under Nissan eller bygga en infart över Vapnö till E20:s norra infart. Det klart bästa alternativet ur miljö och klimatsynpunkt är en tunnel under Nissan.

Bild: Jan Sjöberg

Bild: Jan Sjöberg

Bild: Jan Sjöberg

Vissa partier (brovurmarna) i kommunhuset vill stänga av innerstaden från småbåtstrafik. Det är ganska huvudlöst och kommer att straffa sig längre farm i tiden.
Halmstad kommuns företagsamhet är beroende av sommarturismen, där båtturismen kan vara en betydande del.

Bild: Wikipedia

Om att bygga tunnlar kan Halmstad lära av Norge och Japan, som bygger tunnlar i parti och minut - till billiga kostnader. Så varför kan inte Halmstad kommun bygga en billig tunnel?
Jag ställer mig frågan? Finns det dolda avsikter med en bro? Dolda avsikter som undanhålls Halmstad kommuns medborgare.

Årsmöte med Hjärta för Halmstad

Igår måndag var jag kallad till årsmöte med Hjärta för Halmstad. Före årsmötet var det fotograferinag av presumtiva fullmäktigeledamöter.

Efter ett snabt årsmöte där Inger Larssson förde årsmötesklubban blev vi serverade jättegod plockemat. Någon lär ha sagt att maten tystar munnen, men det gäller inte för dessa glada politiker, vilka ikväll högljutt löste många av Halmstad kommuns problem.

Om en usel äldrevård

Ingen ska behöva tillbringa sina sista år med en kölapp i handen. Från att man fått ett beslut får alldeles för många vänta flera månader på en äldreboendeplats.

Oavsett partitillhörighet, håller jag med Ronja och förmodar att det är många i Sverige som också håller med Ronja. Människor som har arbetat upp till femtio år eller kanske mer ska inte förnedra sig och gå ner på knä för att tigga till sig en rimlig plats på ålderns höst. Kan inte kommunernas politiker ha en rimlig ekonomisk framförhållning, skall dessa politiker bytas ut per omgående. Basta!

Ha en skön helg

Idag är det Frejas dag!

Wikipedia

Fredag är en veckodag som i Norden är uppkallad efter den fornnordiska guden Odens hustru Frigg. Andra forskare menar dock att den uppkallats efter gudinnan Freja, som eventuellt var samma gudinna som Frigg. Åtminstone sågs Frigg på sydgermanskt område som en motsvarighet till romerska mytologins Venus (som gett namn åt samma dag på romanska språk). 

Vi ses på månens dag. 

Janne

Överlevnad - inte lyxkonsumtion - står i fokus

Vid valet 2022 röstade 6,5 miljoner av 7,7 miljoner röstberättigade enligt val.se.

År 2026 finnas det i runda tal 2 miljoner pensionärer, inom- och utomlands, varav ungefär 1,2 miljoner räknas som fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns.

Fortfarande har inget riksdagsparti ens börjat fundera över pensionärernas frågor. Naturligtvis förstår jag att det är en känslig fråga. Speciellt för de åtta partiernas representanter som under tiden 2014 till 2026 såg och fortfarande ser pensionärer
som paria och oviktiga i vårt samhälle.

De partierna bör nu hålla i hatten för de politiska vindarna viner bara med ”moderat” vindstyrka än så länge. Kanske det förhoppningsvis blir nya orkanvindar strax? Kanske det blir stiltje i några partier på grund av nya partiledare. Partierna gräver då en etta med jordvärme.

Det politiska parti som klart och tydligt stöder och arbetar för pensionärers rätt i samhället, kan räkna med min röst, oavsett färg på partiet. För ni politiker som tror att pensionärer pratar partipolitik, ni tror fel! Några pensionärer pratar bara om överlevnad.

Omkring 700 000–730 000 personer i Sverige (ca 6,6–6,9 % av befolkningen) lever i så kallad materiell och social fattigdom enligt data från 2025/2026, vilket innebär en fördubbling sedan 2021. Detta innebär att de saknar ekonomisk möjlighet att betala nödvändiga utgifter, som mat, räkningar eller oförutsedda utgifter.

729 000 människor lever i materiell och social fattigdom i Sverige!

Uppemot 1,9 miljoner svenskar skulle inte klara en oväntad utgift på 14 000 kr.

Idag när dessa rader plitas ner, är det 178 dagar kvar till valet den 13 september 2026.

Då politiker, är det är bättre att vara partilös, än ordlös.

Jan Sjöberg, Halmstad

Tänk framåt ungdomar

Redan när jag började småskolan år 1953, berättade min fantastiska lärarinna Hillevi, att vi fyrtiotalister var många och starka. Det borde ha varit uppenbart för det svenska samhället att i ett tidigt skede uppenbarat det uppenbara.

När jag som 14-årig skoltrött tonåring, började arbeta som målarlärling, fanns det inga tankar på att jag en dag skulle gå i pension. Jag var Stålpojken! Facket och dåtidens politiker sade att jag skulle arbeta med förvisningen om att jag en dag skulle få en tryggad pension!

När så år lades till år, blev det än mer uppenbart att jag en dag skulle få gå i pension. Vid femtio, började kroppen streta mot och kvida. Jag kände av ungdomens hårda arbete som bland annat svetsare och grovplåtslagare.

I dag, är jag pensionär, med en sliten kropp och med en medioker pension. Min rygg är sedan länge krökt och förstörd. Axlarna värker efter alla tunga lyft. Så här hade inte jag tänkt att det skulle bli på ålderns höst, med en värkande kropp och ringa pension.

Jag ber därför alla ungdomar att tänka till. Det finns ett liv efter arbetstidens slut, fast det inte verkar så i arbetslöshets tidevarv. Ingen kan göra om era kroppar till "perfektion"! Om ni kan, se till att gömma undan några kronor, för samhället orkar nog inte med det.

Tänk på att tiden är en tjuv, som blir allt fräckare ju äldre du blir.

Jan Sjöberg, Halmstad

I mitt hjärta bär jag en dröm

Det finns massor av flyktingar i Sverige, så finns det de som flyr på riktigt.

Vi som bär en annan bakgrund bär också ett särskilt ansvar. Inte för att vi är bättre än någon annan, utan för att vi vet, på riktigt, vad som händer när frihet långsamt stryps och när förtryck normaliseras. När man har sett hur ett samhälle kan tystna, hur kvinnor begränsas, hur oliktänkande jagas och hur rädsla blir vardag, då blir orden frihet, jämställdhet och värdighet inte bara fina principer. De blir livsviktiga.

Därför känner jag en skyldighet att stå upp för de värden som Sverige vilar på, och att försvara tryggheten här. Och kanske är det just vi, som har upplevt hur snabbt frihet kan tas ifrån en, som förstår djupare än många andra hur skör den är.

Det är därför vi ibland låter så tydliga. Inte för att vara hårda. Inte för att peka ut människor. Utan för att skydda det vi älskar, våra barn, vår framtid och det öppna samhälle 🇸🇪💙Sverige som gav oss en ny chans.

Och i mitt hjärta bär jag också en annan dröm: att Iran en dag ska vara starkt och fritt. Ett land där kvinnor inte tystas, där människor får leva utan rädsla, och där friheten inte är en risk, utan en självklar rättighet.

Bra av Lenja Sharif.

Den lilla och den stora människan

Den lilla människan eller den stora människan. Om att kommunicera, eller bara prata med varandra?

Hur började det?

Jo det började redan i livmodern, där barnet lyssnade på föräldrarnas liv med mustik, tal och leverne. Det fortsatte sedan efter födseln.

Den lilla människan!
Den lilla människans föräldrar förde ett liv för dagen med hårt arbete och ett simpelt liv. Det var hårt arbete 6 dagar i veckan och fest för att glömma den sjunde dagen. Så höll det även på när den lilla människan uppfostrades och utvecklades. Den lilla människan lärde av sina föräldrar. Den lilla människan lärde sig föräldrarnas språk och beteende. Böcker var en sällsynthet. Den lilla människan blev en kopia av föräldrarna.

Den stora människan!
Den store mannens föräldrar förde ett liv för framtiden. Man arbetade och planerade sin framtid. Man förde ett enkelt liv med musik och vårdat språk. Visserligen festade även den stora människans föräldrar, men på ett mer nyanserat sätt. Man spelade musik och sjöng ganska ofta. Böcker var vardag och det lästes mycket. Det lärde sig barnet och tog till sig.

Den lilla människan!

Det började i skolan
Skolan var en skräckupplevelse
Det fortsatte i arbetslivet
Arbetet var som en plåga
Blev till en mardröm
Vad händer sen?
Varför blev det så?
Hur slutade det?

Den store människan!

Det började bra i skolan
Skolan var en upplevelse
Det fortsatte i arbetslivet
Arbetet som var en dröm
Blev till en stor upplevelse
Vad händer sen?
Varför blev det så?
Hur slutade det?

Frågor som kan vara lätta att svara på. Svaret heter föräldrarna. Vanligtvis är det föräldrar, kanske också syskon och släktingar, som ger det lilla barnet vardagliga upplevelser och bidrar till skapandet av dess sociala verklighet. Dess utveckling!

Det är när en ny människa utvecklas och skapar sig en identitet i ett bestämt socialt sammanhang. Får då inte barnet det stöd som behövs, börjar en osäkerhet att göra sig gällande. Fortsätter denna brist på stöd, är risken stor att barnet hamnar snett och söker sig mot andra signifikanta andra. Den här tiden är känslig för barnet. Det kommer därför att visa sig längre upp i åldern, när barnet får behov att hävda sig.

Den signifikanta andra kan bestå av både äldre och yngre såsom släktingar och kamrater. Men även andra och för barnet mindre positiva element såsom asociala gängbildningar i olika stadsdelar. Dessa gäng tar gärna omhand och stödjer osäkra barn. Här dyker storebrorsfenomenet upp. Barnet söker efter förebilder. Här gör kompisar och idrottsstjärnor stort intryck. Den av media glorifierade gängkulturen gör även den stort avtryck i barnets liv. Då det egentligen borde vara föräldrarna som utgör förebilder.

Vi ser och läser om fjortonåringar och yngre som har kommit på sned och begår de vidrigaste våldshanlingar. Det är barn utan framtid.

Jag önskar er en fin vecka.

Chef eller ledare

Att vara chef är en sak, att vara administratör är en annan. Men att vara ledare kräver ännu mer än de andra två. Som chef kan man peka med hela handen och få andra att göra som man säger, även om det ibland är motvilligt. Som administratör kan man kontrollera vad som görs men kan bara reagera, sällan eller aldrig vara proaktiv eller visionär. En organisation där personlig lojalitet eller politiskt spel dominerar kommer alltid att vara hämmad och utveckla en tystnadskultur.

Chefer som sitter långt från verksamheten och som inte träffar sina medarbetare kommer aldrig att få höra hela sanningen.

Det är som ledare man kan visa en inriktning, bygga ett förtroende underifrån och få sina medarbetare att växa till sin fulla potential. Det är i en psykologiskt trygg miljö där medarbetare faktiskt vågar säga vad de tänker som en organisation blir fungerande. Det är som ledare man kan bli långsiktig och trygg.

Att vara ledare i en verksamhet där större flertalet har en tung akademisk utbildning och kan resonera både kring komplexa problem och se långsiktiga lösningar är utmanande men det är något vårdens organisation både förtjänar och kan kräva.

En långsiktig organisation bygger på trygghet, stabilitet och förtroende genom hela organisationen. Det är på det sättet vi får organisationer som fungerar i decennier,
inte bara ett kvartal i taget.

Det är så vi bygger en stabil framtid.

https://www.allehanda.se/
https://lakartidningen.se/

Den förskräckligt onyttiga skolmaten

För första gången har jag rasande lämnat min sons utvecklingssamtal.

Under gårdagen bekräftade indirekt skolpersonalen hur våra barn utsätts för ett medvetet, landsomfattande experiment för att undvika kött i sin kosthållning.

För de allra flesta är detta ingen nyhet.

Över tid har det fastställts att eleverna i mycket stor omfattning, ratar den vegetariska mat som runt om i landet ofta dominerar skolbespisningen.

Utöver att matsvinnet skjutit i höjden, registreras hur alltfler elever helt enkelt hoppar över lunchen, alternativt försöker att mätta magen med knäckebröd, potatis och ris.

Parallellt har man sett en ökning beträffande antalet barn som vid lunchtid istället går till ICA för att inhandla onyttigheter.

Traditionellt köttbaserade rätter som Chili con Carne, pasta med köttfärssås, etc. har i skolmatsalen ersatts med vegetariska alternativ.

Föga förvånande har konsekvenserna har inte låtit vänta på sig.

Lärarna vittnar om hur eleverna inleder eftermiddagens undervisning vrålhungriga, orkeslösa och irriterade.

De elever vilka av medicinska skäl serveras specialkost, får ett större näringstillskott då denna mat i större utsträckning innehåller protein (läs kött).

Avundsjuka blickar kastas över de tallrikar vilka innehåller denna specialanpassade mat.

Vi har trots enorma framsteg inom bland annat medicin, teknologi och jämlikhet, medvetet skapat en situation inom vilken landets unga generation av ideologiska skäl, ges sämre utvecklingsförutsättningar.

Det larmas från skolan idag om flickor med järnbrist och pojkar som i kombination med ökat stillasittande, utvecklar benskörhet.

Dessa rader skrivs 2026.

Redan vid förra sekelskiftet hade vi fullständig, vetenskapligt belagd kunskap kring kosthållningens inverkan på människans biologiska/metaboliska- som sociala utveckling.

I barndomen skapas förutsättningarna för individens och samhällets framtid.

När drygt en fjärdedel av 2000-talet passerat, har vi med berått mod valt en väg vilken beträffande mathållning har mer gemensamt med den era då Sverige var som fattigast, dvs. under mitten och senare delen av 1800-talet.

Som bekant är Sverige internationellt känt för sin sociala ingenjörsanda och obevekliga strävan att oavsett utfall, sträva framåt. På denna spelplan springer en myriad av ideologer efter bollen.

Det ena experimentet avlöser det andra.

När det kommer till skolbespisningen har man gjort ett undantag- istället för sedvanligt full fart framåt, har man lagt i backväxeln.

Mellan målstolparna står våra barn.

Nils Garcia-Grundström

Skolmats-upproret

Samhällets kund

I mitt kommande resonemang försöker jag förstå det oerhört nedlåtande och förnedrande negativt laddade ordet ”brukare”.

Jag anser att ordet kund är mer relevant för vad det egentligen handlar om, då:

- en kund köper tjänster av kommuner från födsel till död

- en kund köper tjänster av vårdcentraler från födsel till död

- en kund köper tjänster av hemvård när åldern blir besvärlig.

En brukare däremot:

- är ett äldre ord för arrendator enligt Nationalencyklopedin (NE)

- är även en person som använder en drog utan att falla in i missbruk

- är en användare av en maskin, utrustning eller annan nyttighet

- är en individ som kommer till mitt land och utnyttar vår välfärd.

Från 1600-talet kom termen brukare att beteckna användare av en mindre jordbruksfastighet, oftast belägen på enskild mark, vars nyttjanderätt upplåtits åt en brukare som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren.” (NE).

Jag undrar då vilka arbeten och tjänster som dagens så kallade brukare kan tänkas utföra, från sina sängar, rullstolar, respiratorer eller annat? Jag önskar därför att man avvecklar det otidsenliga ordet brukare och inför ordet kund i stället. För, det hela handlar om kundrelaterade relationer i dagens ”vård- och tjänstesverige”.

Sammanfattningsvis tillhandahåller mina samhällsfunktioner tjänster åt mig som medborgare. Jag köper alltså tjänster av samhällets funktioner. Som köpare av tjänster är jag att räknas som kund! Det har absolut inget med ”brukare” att göra.

Allt är lätt att förstå genom förklaring.

Jan Sjöberg, Halmstad

Den armes klagan

Hördu arbetarpartiet Socialdemokraterna i Halmstad! Du har begåvat oss äldre med ett busskort à svindlande 600 spänn. Du har då missat att de arbetare som kom till Sverige under 40, 50 och 60-talen idag är fattiga. I synnerhet alla ensamma kvinnor som fostrat sina barn till goda svenska medborgare.

Hördu arbetarpartiet Socialdemokraterna i Halmstad, varför i hela friden ska vi betala 600 krich i januari när man fyller år i juli och bara kan utnyttja 300 under återstående år?

Hördu arbetarpartiet Socialdemokraterna i Halmstad! Varför skottar du inte hållplatserna när vi nu betalar dig den rundliga årsavgiften à 600 riksdaler?

Kanske du kunde tänka till ibland och serva oss arma medborgare med ett enkelt skottande - oavsett skottår eller ej.

Jan Sjöberg, Halmstad

Mitt lilla pensionärsuppror!

Jag söker rättvisa och rättvis behandling av människor som har gett sina kroppar för Sverige. Det gäller alla människor oavsett klasstillhörighet och annat. Många lever i fullständig misär och stort armod, idag år 2026.

Vilket politiskt parti vågar föra pensionärernas talan idag? Vilken politiker vågar idag sticka ut hakan för två miljoner pensionärer – nära en tredjedel av ”valmanskåren”? Tyvärr hittar jag inget sådant parti, eller ens någon sådan politiker idag.

Jag trodde i min enfald att kommunala och regionala pensionärsråd skulle vara en plats där pensionärer och äldre kunde göra sin röst hörd, men inte ens där händer det något. Det är ganska naturligt egentligen, eftersom de sittande i dessa råd är politiker och bara tillvaratar vad på dessa ankommer.

Jag undrar lite försynt, när avstampet för ett mer aktivt arbete med pensionärsfrågor skall starta? Aktiviteterna var försumbara före och under valet 2022.

Utan att vara alltför negativ och förhäva mig alltför mästerligt, tror jag tyvärr att valet 2026 blir en spegelbild av 2022 års val. Pensionärsfrågorna hamnar i politikens och politikernas kölvatten. Vem tjänar då mest på detta? Grunna gärna på det ett tag.

Jan Sjöberg, Halmstad

Effektivisera politiken – sätt Halmstadborna först

Insändare: Halmstad behöver en politik som vågar ompröva gamla strukturer och sätta invånarnas bästa först.

Bilden visar den del av kommunen (kommunfullmäktige) som får kosta pengar enligt det Socialdemokratiska styret.

Halmstad är en fantastisk kommun att leva och verka i. Men just därför måste vi också våga prioritera rätt. Skattebetalarnas pengar är inte politikers egna resurser – de är Halmstadbornas pengar och ska användas där de gör mest nytta: i vård, skola och omsorg.

Från Hjärta för Halmstad har vi under lång tid lyft konkreta förslag för att göra den politiska organisationen och kommunens organisation mer effektiv och ansvarsfull.

Ett sådant förslag är att ta bort posten som andre vice ordförande i de politiska nämnderna. Det är en funktion som i praktiken ofta saknar tydligt ansvar men ändå kostar pengar. I tider när kommunen måste prioritera kärnverksamheten är det rimligt att även politiken ser över sina egna strukturer.

Besöksnäringen är en viktig motor för Halmstad 

Vi har också vid varje budget lagt fram yrkanden om att kommunens destinationsverksamhet bör ingå i ett gemensamt näringslivsbolag. 

Besöksnäringen är en viktig motor för Halmstad, men för att lyckas krävs en tydligare koppling till näringslivet och en mer samlad organisation. Det skulle stärka både effektiviteten och samarbetet med företagen.

Samtidigt menar vi att kommunledningsförvaltningen måste effektiviseras. Därför har vi föreslagit att den ska minska sina kostnader med minst 10 procent. Det handlar inte om att försämra verksamheten – utan om att se till att resurserna används smartare.

När administrationen växer riskerar kärnverksamheten att trängas undan. Det är en utveckling vi måste bryta.

Skattepengarna ska först och främst gå till bra skolor för våra barn, trygg omsorg för våra äldre och en fungerande vård

För oss är prioriteringen tydlig: skattepengarna ska först och främst gå till bra skolor för våra barn, trygg omsorg för våra äldre och en fungerande vård.

Halmstad behöver en politik som vågar ompröva gamla strukturer och sätta invånarnas bästa först. Det är precis vad Hjärta för Halmstad fortsätter att arbeta för

Ann-Charlott Mankell (HFH)
gruppledare

Bro över Nissan är korttänkt

Insändare: Det finns många miljoner att spara på att köra över Galgberget i stället.

Hur tänker Halmstads kommun? Bro över Nissan är korttänkt. När man kommer till Tylösandsvägen är det stopp.
Tänk om man i stället körde över Galgberget så att trafiken från Wrangelsleden och Norra infarten kan komma ut vid Mickedala och Flygstaden. Många miljoner att spara.

Mycket bra tänkt och klokt! Använd det som redan finns i en stad som Halmstad, en Marina i stadskärnan! Utnyttja Sjömanskyrkan som en hamnkrog och bygg upp stadens hjärta igen! Att Stänga ner den enda inkörsporten från havet till hamnstaden Halmstad är ju det dummaste förslag som har kommit upp i kommunhuset någonsin!

Michael-Ben Menachem

Frun och jag var i Söndrums församlingsgår och lyssnade på Michael-Ben Menachem. Några av oss som är intresserade av att läsa om och försöka förstå nazisternas fruktansvärda övergrepp på mänskligheten kan omöjligen förstå hur människor kan vara så omänskliga mot sina medmänniskor. Det är fullt jämförbart med dagens islamism med bland andra IS som de främsta slaktarna.

Michael Ben Menachem var ett barn i Ungern när hans familj fördes bort till Förintelsen, den planerade utrotningen av judarna. Han är en av de få svenska överlevarna som ännu besöker skolorna för att berätta.

Pojken med Davidsstjärnan är inte en bok om förintelsen, men ändå är den det. Michael Ben-Menachem beskriver den lille mannens stapplande steg i en värld han inte förstår och är skrämd av. Han gör det med ett varmt hjärta på ett sätt som tvingar oss att le mitt i de tragiska händelserna.

Halmstad står inte upp för kvinnofriden

Insändare: Om Halmstad menar allvar med att stå upp för kvinnofrid och barns rätt till trygghet krävs mer än ord. Det krävs långsiktig finansiering.

Sverige har en nollvision mot våld i nära relationer. Regeringen har nyligen inrättat ett särskilt råd för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, med statsminister Ulf Kristersson (M) som ordförande. Socialminister Jakob Forssmed (KD) har varit tydlig: det är vår "förbannade skyldighet" att förebygga våld, särskilt när barn är inblandade.

Mot denna bakgrund är det svårt att förstå Halmstads kommuns agerande.

I Hallandsposten kan vi läsa om hur Centerpartiet vill öka bidraget till kvinnojouren. Det är ett välkommet förslag, men det väcker en större och mer avgörande fråga: Vem bär det yttersta ansvaret när våldet i hemmet fortsätter, trots att riskerna är kända?

En kartläggning från Socialstyrelsen, som analyserat 98 fall av grovt våld (varav 41 rörde barn), visar på återkommande brister. Många av de utsatta hade redan haft kontakt med vården, socialtjänsten eller polisen – ändå uteblev skyddet. Detta är inga nya slutsatser; det är åttonde gången som liknande brister påtalas.

Som Rädda Barnen konstaterar: när barn far illa sker det sällan utan förvarning. Oron har funnits, signalerna har ignorerats och ansvaret har skjutits vidare.

Det är här kärnan i problemet ligger.

Kommuner kan inte tala om nollvisioner och samtidigt underfinansiera det arbete som krävs för att nå dem. Att hänvisa till socialnämnden utan att tillföra tillräckliga resurser är inte att ta ansvar – det är att delegera bort ett ansvar som enligt både lag och moral är oavvisligt.

Våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld, kan aldrig accepteras, relativiseras eller hanteras med symbolpolitik. Det finns ingen heder i våld. Det finns bara offer, ofta barn, som betalar priset för samhällets passivitet.

Om Halmstad menar allvar med att stå upp för kvinnofrid och barns rätt till trygghet krävs mer än ord och enstaka förslag. Det krävs långsiktig finansiering, tydlig samverkan mellan myndigheter och ett politiskt ledarskap som vågar bära huvudansvaret – fullt ut.

Nollvisionen måste gälla även här. Inte bara i teorin, utan i praktiken.

Ann-Charlott Mankell (HFH)
gruppledare Hjärta för Halmstad

Anniqa Othind (HFH)
Hjärta för Halmstad

Personalen är vår viktigaste resurs

Insändare: De flesta vet att det inte alltid fungerar så bra som man skulle önska på våra äldreboende eller våra LSS-boende i Halmstad.

”Personalen är vår viktigaste resurs.” Många vill säkert instämma i detta påstående, då det känns så självklart på något sätt. De flesta vet också att det inte alltid fungerar så bra som vi medborgare skulle önska på våra äldreboende eller våra LSS-boende.

HP-läsare har ju bland annat under den senaste månaden kunnat ta del av två olika händelser, där anhöriga slagit larm om oacceptabla situationer i omvårdnaden av sina närmaste. Händelserna har utgått från både äldreboende och LSS-boende.

Det som känns synnerligen besvärande är att anhöriga, anmälare till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, fått vänta på svar i cirka två års tid.

Vi kan säkert bättre på flera områden. Höga sjukskrivningstal, som har problem med att ta sig neråt på rankningen, trots att en del åtgärder sätts in känns oroande. Det är inte helt enkelt, då det är många faktorer som påverkar en människas arbetsliv.

Vi menar att det finns ett antal grundläggande faktorer som ändå till stor del kan påverka sjukskrivningstalen.

Chefernas betydelse för sjukskrivningens omfattning ska inte underskattas. En stabil chefsgrupp som stannar kvar på sitt uppdrag, bygger kunskap och ger trygghet i sin arbetsgrupp, har klart bättre förutsättningar.

Stressad personal, avsaknad av eget inflytande i sin arbetssituation exempelvis vid schemaläggning där bland annat resurspass skapar otrygghet och röriga dagar. Finns fortfarande kvar men i minskad omfattning.

Lika viktigt är rätt utbildning för uppdraget liksom kontinuerlig fortbildning. Att återkommande inte hinna med sitt uppdrag utan uppleva en ständig stress leder klart också till att flera slutar sin anställning.

För Hjärta för Halmstad är personalen vår viktigaste resurs!

Detta för att våra äldre inom vård och omsorg samt LSS-boende ska få den vård och omsorg, den medmänsklighet och omtanke som alla har rätt till livet ut.

Ann-Charlott Mankell (HFH)
gruppledare Hjärta för Halmstad