Lite tankar om hur det fungerar i verkligheten.
Min far blev först felbehandlad av en "specialist i allmänmedicin". Senare dog far på grund av brist på kommunikation (revirhävdande) mellan kommunens ovilja att be primärvårdens "specialist i allmänmedicin" om hjälp med remiss till sjukhusets riktiga specialister.
Min far sov 20 timmar per dygn. Mor var förtvivlad. Jag ringde då upp min fars "specialist i allmänmedicin". Han berättade då för mig att han inte kom längre.
Jag sökte då en riktig specialist på sjukhuset som blev förfärad över fars medicinering. Det var på gränsen till palliativ vård. Läkaren på sjukhuset skrev ut rätt sorts medicin och far levde upp igen. Mor och far levde som ett par igen.
Min fars cancer hade upptäckts långt tidigare om hemsjukvården hade bett en "specialist i allmänmedicin" skriva remiss till sjukhusets specialister. Tecknen på svår sjukdom var tydliga i ett tidigte skede. När min far sent omsider kom till kompetenta läkare, var han i så dåligt skick att all behandling var utesluten.
Min far ställde upp för samhället i flera olika skepnader. Vän av ordning hade då önskat att samhället betalat tillbaka i form av service till far, när han behövde hjälp!
Så fungerar dock inte dagens kommunala sjuk- och äldrevård. Man snodde med glädje min fars pengar, men gav ingen återbäring.
Naturligtvis måste detta horribla förhållningssätt förändras.
Må därför min fars namn leva länge, länge…!
Ps.
Sverig har 21 regioner med 4700 okunniga politiker och kommunerna med 35000 minst lika okunnig politiker. Kanske dags för tankar på en förändring mot en bättre lösning redan i år?
Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar