Insändare: Om Halmstad menar allvar med att stå upp för kvinnofrid och barns rätt till trygghet krävs mer än ord. Det krävs långsiktig finansiering.
Sverige har en nollvision mot våld i nära relationer. Regeringen har nyligen inrättat ett särskilt råd för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, med statsminister Ulf Kristersson (M) som ordförande. Socialminister Jakob Forssmed (KD) har varit tydlig: det är vår "förbannade skyldighet" att förebygga våld, särskilt när barn är inblandade.
Mot denna bakgrund är det svårt att förstå Halmstads kommuns agerande.
I Hallandsposten kan vi läsa om hur Centerpartiet vill öka bidraget till kvinnojouren. Det är ett välkommet förslag, men det väcker en större och mer avgörande fråga: Vem bär det yttersta ansvaret när våldet i hemmet fortsätter, trots att riskerna är kända?
En kartläggning från Socialstyrelsen, som analyserat 98 fall av grovt våld (varav 41 rörde barn), visar på återkommande brister. Många av de utsatta hade redan haft kontakt med vården, socialtjänsten eller polisen – ändå uteblev skyddet. Detta är inga nya slutsatser; det är åttonde gången som liknande brister påtalas.
Som Rädda Barnen konstaterar: när barn far illa sker det sällan utan förvarning. Oron har funnits, signalerna har ignorerats och ansvaret har skjutits vidare.
Det är här kärnan i problemet ligger.
Kommuner kan inte tala om nollvisioner och samtidigt underfinansiera det arbete som krävs för att nå dem. Att hänvisa till socialnämnden utan att tillföra tillräckliga resurser är inte att ta ansvar – det är att delegera bort ett ansvar som enligt både lag och moral är oavvisligt.
Våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld, kan aldrig accepteras, relativiseras eller hanteras med symbolpolitik. Det finns ingen heder i våld. Det finns bara offer, ofta barn, som betalar priset för samhällets passivitet.
Om Halmstad menar allvar med att stå upp för kvinnofrid och barns rätt till trygghet krävs mer än ord och enstaka förslag. Det krävs långsiktig finansiering, tydlig samverkan mellan myndigheter och ett politiskt ledarskap som vågar bära huvudansvaret – fullt ut.
Nollvisionen måste gälla även här. Inte bara i teorin, utan i praktiken.
Ann-Charlott Mankell (HFH)
gruppledare Hjärta för Halmstad
Anniqa Othind (HFH)
Hjärta för Halmstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar